På denna sida har vi samlat erfarenheter från tidigare studenter vid PPE-programmet i Lund. Sidan är tänkt att inspirera och väcka tankar om yrkesmöjligheter till nuvarande och framtida PPE-are.

Paul Dybjer

Paul tog examen från PPE-programmet med inriktning statsvetenskap 2022 och arbetar idag på Japans EU-mission i Bryssel.

Hur minns du din tid med LPPES?

Jag var skattmästare i den andra styrelsen! Vi var den första styrelsen som hade någon form av novischperiod. Den var lyckad men samtidigt var det en tid där föreningen inte riktigt visste vart den ville och hur vi skulle nå ut. Allt var väldigt nytt och novischperioderna blev bättre med tiden. Idag ser det ut som att LPPES verkligen har blomstrat, och det är så kul! 

Vad fick dig att söka PPE?

I början var jag inne på att plugga international business, men så insåg jag genom efterforskningar att business-delen inte alls tilltalade mig. Istället bestämde jag mig för att jag ville rikta in mig mot internationell politik. Jag tyckte att det lät lite tråkigt att plugga en vanlig Pol.Kand. och därför tittade jag på andra alternativ. I gymnasiet hade jag en väldigt bra filosofilärare, så filosofin tilltalade mig. Dessutom har släkt från England, och jag hade hört gott om utbildningen därifrån. 

Vilken fördjupning och kandidat valde du?

Termin 5 valde jag statsvetenskap för att jobb inom politiken verkligen lockade mig. Neken hatade jag, så den var aldrig ett alternativ. I statskunskap B får man välja vissa kurser och där gjorde jag allt jag kunde för att rikta in mig mot internationell politik. Inför valet av kandidat funderade jag på filosofi, eftersom både grundkursen och fortsättningskursen var väldigt roliga, men det kändes svårare att få ett jobb som skulle intressera mig inom filosofin. Därför föll valet på statsvetenskap och jag skrev min kandidat om EU. Mitt enskilt bästa tips är att vara seriös med sitt val av ämne till uppsatser. Det är ens första möjlighet att börja bygga en profil med någon form av riktning mot det man vill jobba med sedan. Många valde något på måfå som verkade enkelt, men jag tycker verkligen man ska tänka framåt när man gör sitt val. 

Hur ser du på dina internships nu i efterhand?

Mitt första internship var online och det var verkligen ett skämt. Arbetsrollen var analytiker inom EU-frågor, men det kändes inte alls seriöst. En obetald praktikplats är aldrig optimalt, men det kändes som min enda möjlighet att få erfarenhet av något som har koppling till min utbildning. Jag lärde mig knappt något av min första praktik, men det gav mig möjlighet att få min nästa praktikplats. Vid den tidpunkten hade jag som sagt skrivit min kandidatuppsats om EU och kunde dessutom visa att jag skrivit texter om EU-frågor i allmänhet och Balkan i synnerhet under min första praktik. Den andra praktikplatsen ägde rum i Bryssel och var också obetald men jag fick ett litet stipendium från Erasmus. Inte heller på denna arbetsplats kan jag säga att jag lärde mig särskilt mycket, men jag fick bra erfarenheter av Bryssel och dess byråkrati. Jag träffade människor och samlade på mig information och lärdomar om vad jag kunde tänka mig att arbeta med i framtiden. De obetalda praktikplatserna var inte kul, särskilt inte för bankkontot, men stärkte min profil. Tillslut fick jag en Blue Book-praktikplats, via EUs officiella kanaler. 

Vad har du läst efter PPE?

Jag läste min master i Leiden i Nederländerna. Min masteruppsats handlade om EU. I Bryssel har universitetet i Leiden hög status, och det var anledningen till att jag fick mitt Blue Book-traineeship. Blue Book är nog min enskilt mest lärorika upplevelse. Det var mitt första steg in i EU-bubblan. Genom Blue Book blev jag erbjuden att göra det så kallade CAST-testet. Det är en licens som krävs för att få temporära EU-jobb. Man kan likna det vid ett IQ-test som mäter abstrakt tänkande och numeriska mönster. Provet var väldigt svårt, men det går att förbättra sina resultat genom att öva innan. Ett godkänt CAST-test är dock inte tillräckligt, utan det krävs en del nätverkande för att få jobb i Bryssel. En dag såg jag en jobbannons för den japanska EU-missionen och jag fick jobbet.

Hur fick du ditt jobb på japanska missionen och vad gör du där?

Jag snackar ingen japanska, men fick jobbet av andra skäl. Ett krav var att ha engelska som modersmål, vilket jag har på grund av min familj. Ett annat var att ha erfarenhet från diplomatisk institution, vilket EUs utrikestjänst räknas som. När jag ansökte hade jag haft tre praktiker som alla hade med EU att göra. Särskilt mitt Blue Book-traineeship ansågs vara meriterande. Min titel är Research assistant och mitt dagliga arbete går framför allt ut på att göra research om EU-frågor och bistå de japanska diplomaterna. 

Hur hjälper filosofin dig idag?

För ett tag sedan diskuterade jag med en vän om vilket är det bästa tipset man kan ge till en ung vuxen. Jag kom fram till att mitt tips är att plugga filosofi. Det förändrade verkligen sätet jag tänkte på och öppnade mitt intresse för litteratur och annan kultur. Dessutom har det stärkt mitt kritiska tänkande och att se situationer ur flera olika perspektiv. För mig har filosofin spelat större roll på ett personligt plan än i mitt arbetsliv. 

Har du några tips till alla PPE-studenter vill jobba med liknande saker som du?

Under min tid på programmet var det många som tänkte att när man tar sin kandidat så är man färdigpluggad. Men om man har ambitioner om att jobba med internationell politik bör man se PPE som ett första steg. Det är i princip ett måste att göra en master. Om det är just EU som man är inne på finns det mängder av praktikplatser som kan ge inblick i EU-apparaten och få erfarenhet av Bryssel. 

Vad är du intresserad av att arbeta med i framtiden?

Jag älskar att bo och arbeta i Bryssel. Det är en väldigt underskattad stad. Jag tror Bryssel är den stad i Europa med flest antal människor i åldrarna 20-30. Det finns barer överallt och mängder av kulturevenemang. Om man skulle jämföra Bryssel med andra städer i Europa så skulle jag likna det med Marseille eller Neapel. Det är en ganska ruffig stad som inte passar alla men det är perfekt för mig. Samtidigt finns det många platser utanför Europa som intresserar mig och min flickvän. Sedan vet jag faktiskt inte om jag kommer att arbeta inom politiken hela livet. Jag tycker att det är intressant och uppskattar kopplingen till min utbildning, men jag har aldrig haft någon utstakad plan. Generellt gällande karriär tror jag det är bäst att ta det lite som det kommer. Vi får se vart vi hamnar!

                                                                       Intervjuad av Douglas Johansson 6/10 – 2025

Sophie Isa-Marie Skaring

Sophie tog examen från PPE-programmet 

med inriktning filosofi 2023 och har sedan läst

en master i Environmental Technology vid

Imperial College London. 



Hur kommer det sig att du valde PPE-programmet?

Under året innan jag sökte hade jag rest mycket och fått erfarenhet av frågor kopplade till klimat- och djurrätt. Det väckte ett intresse för klimatetik, som i sin tur ledde mig in på filosofi. Jag hade först funderingar på allt från arkitektprogrammet och Pol.kand. till mer naturvetenskapliga alternativ, men PPE-programmet erbjöd en bredd där jag kunde utforska flera olika ämnen och hitta något som kändes mer meningsfullt för mig. Under utbildningen skiftade mitt fokus från klimatetik till klimatpolitik, men inom klimatpolitiken är de etiska aspekterna alltid relevanta. 

Hur minns du Lund PPE Society?

LPPES var inte lika etablerat på min tid som idag. Ett par av mina vänner var faktiskt med och skapade föreningen, och det var först min sista termin, när jag gick på balen, som man märkte att föreningen började ta fart och utvecklas. Jag blir så glad när jag ser hur LPPES ser ut idag. Det saknades verkligen något mer klass-fokuserat för PPE:are när jag var i Lund. 

Vilka val av fördjupning och kandidat gjorde du på PPE-programmet?

Termin fem valde jag nationalekonomi som fördjupning. Det gav mig möjlighet att göra utbyte i Tyskland genom ekonomihögskolan. Kravet var att läsa motsvarande kurser under utbytet. Dessvärre ändrade mitt universitet sitt kursutbud i sista minuten, så jag behövde läsa master-kurser i nationalekonomi, men det gick okej. Om man är sugen på att göra utbyte är det viktigt att stämma av med institutionen så att kurserna kan tillgodoräknas när man väl är tillbaka i Lund. Efter min utbytestermin bestämde jag mig för att skriva min kandidatuppsats i filosofi.

Varför kandidat i filosofi?

Om jag kommer ihåg rätt var det bara jag och en till från klassen som valde att kandidera i filosofi mitt år. Ganska tidigt var jag inriktad på att göra min master utomlands, och utländska universitet tenderar att lägga mindre vikt vid vilket ämne man har läst på kandidatnivå (mer fokus ligger på utbildningen). Exempelvis skulle jag förmodligen inte ha kunnat göra min master i Sverige med en filosofi-kandidat, men i England var det inte lika viktigt. Filosofin kändes mer intellektuellt utmanande och gav möjligheten att skriva något meningsfullt på ett annat sätt än i nationalekonomi. I efterhand är jag jättenöjd med mitt val och jag känner inte att det har påverkat mig negativt därefter. 

Vad gjorde du efter PPE-programmet?

Efter Lund praktiserade jag på Utrikesdepartementet i Stockholm under ett halvår på enheten Utvecklingsbanker – hållbarhet och klimat. Jag jobbade mot Sveriges relationer och samarbeten med utvecklingsbanker såsom Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken. Det var jättekul! Genom praktiken på UD fick jag möjligheten att praktisera på en FN-fond i Rom som heter Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD). Jag bodde i Rom i sex månader och jobbade med partnerskap. Under tiden i Italien sökte jag Master-utbildningar på flera olika utländska universitet och hamnade tillslut på Imperial College London.

Hur tycker du att filosofin hjälper dig idag?

Filosofin ger grundläggande kunskaper som är bra, men kanske inte alltid lika uppenbart praktiskt användbar som andra ämnen. När jag valde att studera filosofi gjorde jag det för att jag tycker att det är roligt, men självklart ger filosofin vissa redskap. Rent konkret gör filosofin att man får lära sig att tänka kritiskt och strukturera sina argument, och den kunskapen är något som förs över till alla sammanhang, även om man inte tänker på det. På de första två filosofi-kurserna kan ämnet kännas lite lätt luddigt, men jag fick ett nytt perspektiv på filosofin när jag skrev mitt examensarbete. Min uppsats handlade om dödshjälp, och det var superspännande att applicera filosofin i något mer samhällsförankrat. Dessutom gör filosofin att man sticker ut som kandidat. På både UD och FN har jag märkt att min kandidat i filosofin gör människor intresserade och öppnar möjligheter till nätverkande.

Har du några tips för hur du fick din praktik på UD?

Jag kunde göra min praktik direkt efter kandidaten genom den fristående kursen Humanister i arbetslivet. Utöver att lägga tid på personligt brev och ansökan kan det vara värdefullt att använda sitt kontaktnät eller ta kontakt med personer man är intresserad av att lära känna och visa sitt engagemang. Det kan öppna dörrar, även om det ibland också handlar om lite tur. Man ska inte vara rädd för att introducera sig själv, vare sig via telefon eller över en kaffe – det är alltid en användbar egenskap, oavsett vad det leder till. Jag skulle säga att det är fullt möjligt att få praktik inom ekonomi, finans eller andra områden, så länge man trycker på rätt delar av sin utbildning och visar ett personligt engagemang.

Varför föll valet på London när du skulle läsa din Master?

Jag kände att jag saknade den tekniska och biologiska förståelsen av klimatförändringar, som klimatinnovation och hållbar resursanvändning. Det var precis vad jag fick på mitt masterprogram i London. En av anledningarna till att jag valde universitetet var möjligheten att göra en fältstudie eller ett forskningssamarbete i slutet av året. Det var en otroligt inspirerande atmosfär på universitetet och jag träffade många spännande människor. 

Vad ska du göra härnäst?

På kort sikt önskar jag fortsätta inom hållbarhetsforskning, antingen på ett forskningsinstitut, ett universitet eller en statlig forskningsmyndighet. Det är jätteroligt och intressant att få fördjupa sig på riktigt inom ämnen. På längre sikt ser jag mig arbeta inom en multilateral organisation eller en privat utvecklingsfinansiär, gärna med frågor som rör diplomati, naturbaserade lösningar eller katastrofriskreducering. Det sammanfattande ordet för mitt intresse skulle nog vara klimatanpassning. 

Har du några tips till PPE-studenter?

Vara öppen och nyfiken. PPE är en så bra utbildning för att den öppnar många vägar. Jag tror det är viktigt att man tar sig tid att reflektera om vart man vill och vilka områden som intresserar en mest. För mig var praktiken helt avgörande eftersom jag fick komma in i ett arbetssammanhang och fördjupa mig i områden som jag inte läste så mycket om i min utbildning. Det har gett mig helt nya tankar om vad jag vill göra i mitt liv, och inspirerat mig att söka master.

                                                                        Intervjuad av Douglas Johansson 23/9 – 2025

 

Andreas Nord

Andreas tog examen från PPE-programmet

med inriktning ekonomi 2018 och arbetar

idag på FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i

Syrien.

Vilket år började du studera PPE och hur minns du din tid på programmet?

Jag var i första kullen för programmet, 2014. Det låter ju sjukt länge sedan nu! Vi var bland de första som studerade på nybyggda Lux. Som jag minns det var vi inte helt nöjda efter tre år. Framför allt berodde det nog på att programmet var nytt, och att institutioner inte riktigt hade koll på hur det var tänkt att fungera. Dessutom fanns det en del frågetecken kring filosofin, eftersom den aldrig riktigt har slagit i Sverige. Samtidigt kändes det som att de tre ämnena passade ihop på ett bra sätt. På det stora hela gav PPE-programmet en väldigt bra bas, och de flesta av mina kursare studerade vidare inom liknande ämnen. Man får en förståelse för hur flera olika discipliner samverkar som är relevant överallt i arbetslivet, såsom inom riksdagen, utrikesdepartement, konsultfirmor och FN.

Hur var stämningen bland PPE-studenterna i Lund på din tid?

När vi började fanns det i stort sett ingen sammanhållning bland PPE-studenterna. Jag och mina vänner skapade programmets första vishäften (varav vissa låtar återfinns i nya sångboken (red. anm)). Till år två försökte vi skapa vår egen nollning, och den blev väl sådär. Nuförtiden följer jag LPPES på sociala medier och det är riktigt roligt att se hur programmet har utvecklats! 

Vad jobbar du med idag?

Jag jobbar med FNs utvecklingsprogram, UNDP, i Syrien. För tillfället är jag i Damaskus, men imorgon flyttar jag till nordöstra Syrien, vid irakiska gränsen, där jag ska utgå ifrån framöver. Under de senaste åren har jag jobbat som projektledare med fokus på att återuppbygga grundläggande samhällstjänster, till följd av inbördeskriget. Bland annat har mitt uppdrag varit att hjälpa människor att få arbete och skapa arbetstillfällen. Detta hade jag ingen tanke på när jag pluggade PPE.

Vilket ämne kandiderade du i?

Jag valde nationalekonomi för att jag ville ha något mer konkret än statsvetenskap och filosofi. Efter kandidaten läste jag en master i ekonomisk utveckling och tillväxt med ett år i Groningen och ett år i Lund. Just att läsa en master var nödvändigt för att få arbetet inom FN. Min erfarenhet är att det inte är särskilt viktigt vilket ämne man fördjupar sig i så länge det är inom liknande områden. Nationalekonomin har dock självklart gett mig förmågan att koppla ihop information och analys med siffror, och det är just sådana grundläggande kunskaper som verkligen har visat sig användbara för mig. I mitt vardagliga arbete förväntas jag skriva koncisa rapporter och undvika överflödig information, och det har nationalekonomin gett mig.

Hur hamnade du inom FN-strukturen?

På mitt masterprogram var alla mina kursare säkra på vart de ville med sin utbildning, medan jag inte hade någon riktig plan. Efter mastern hade jag svårt att få jobb, men fick reda på att Sverige finansierar något som kallas FN-volontärer (UN Volunteers). De sökte någon med kunskaper inom nationalekonomi för en position i Kosovo och min profil passade bra för den rollen. I mitt jobb i Kosovo deltog jag i en ekonomisk analys kring Ukraina-krigets påverkan på Kosovo och dess befolkning. 

Efter Kosovo flyttade jag till Turkiet och staden Gaziantep. Det var en del av UNDP Syrien, men på grund av inbördeskriget leddes arbetet från Turkiet. När Assad-regimen föll blev jag placerad i Syrien. 

Vilka uppoffringar har du gjort för att ha en internationell karriär?

Jag tycker att uppoffringarna man gör märks först efter tid. I början är det mesta coolt och spännande, men det senaste året, framför allt efter fyra-fem år utomlands, har jag börjat känna att man saknar närheten till vänner och familj. Livet här skiljer sig mycket från livet hemma, eftersom man i Sverige har en tydligare separation mellan vanligt liv och arbete. Jag missar många födelsedagar och andra firanden. Det är självklart en tydlig påfrestning att arbetet alltid kommer före resten av livet. Samtidigt upplever jag att jag uppskattar familjen och den tid vi har tillsammans mer än innan, och att vi har kommit närmare varandra på det viset. 

Hur har det varit för dig att leva i konfliktdrabbade områden?

I början var det extremt svårt att möta all förödelse och lidande, men det är något man lite vänjer sig vid, även om det är tufft att se. Detta kanske är ett dåligt exempel, men har ni fortfarande Dan Egonsson i filosofi? När jag studerade i Lund minns jag en artikel av honom, om tiggeri och hur det påverkar oss. Han menade att tiggeri utmanar vår sinnesro genom att det gör stadslivet mindre bekymmerslöst och skapar ett obehag. Dan såg detta som något positivt, då vi inte ska bli helt bekväma med situationen, för den dagen vi slutar reagera har vi förlorat något viktigt. Min egen reflektion är att vi ofta vänjer oss vid nya inslag i stadsbilden. När tiggeri först blev synligt i Lund upplevdes det som störande och väckte starka reaktioner. Men med tiden har det normaliserats. Vi slutar lägga märke till det och kanske också slutar stanna upp och ge. Det blir en del av vardagen, och vi går bara förbi. Jag kan uppleva det till en viss del här, men samtidigt är lidandet här på en sådan nivå att jag fortfarande reagerar. På samma gång innebär det dock en motivation att göra det bättre för människorna.

Vad är mest givande med arbetet?

Att se att man gör skillnad. Jag har ett tydligt minne från när jag flyttade från Kosovo till Turkiet och övergick från utvecklingsarbete till humanitärt arbete. I Kosovo kände jag kanske först efter ett år att jag hade gjort skillnad. I Turkiet märkte jag av resultatet av vårt arbete redan efter fem dagar, och att några familjer hade fått det bättre genom våra insatser. Det är dock viktigt att komma ihåg att man är en otroligt liten pusselbit i ett stort system där alla arbetar för att skapa positiv förändring.

Hur ser du på filosofin idag?

Jag var ingen särskilt bra student i kandidaten, och filosofin var fruktansvärd för mig. Idag kan jag dock se hur filosofin försett mig med redskap för att förstå och omsätta komplexa texter i huvudet och sätta in texternas information i en annan kontext. De praktiska delarna, såsom argumentationsteknik, har nog gett mig mest. Det är inget jag tänker på, men jag är säker på att det ligger i bakhuvudet. Jag minns även okunnighetens slöja, och andra värdekoncept som påverkar arbetet och hur man ser på olika koncept. 

Vad har du för planer framöver?

Jag har aldrig riktigt haft en plan på att bo och jobba utomlands, men jag älskar mitt jobb. Det är intressant, utvecklande och spännande. Samtidigt börjar jag känna att jag tar familj och vänner för givet. Inom fem år tror jag att jag är tillbaka i Sverige. När man bor och arbetar utomlands i mer osäkra områden inser man hur bra vi faktiskt har det i Sverige. Här går strömmen flera gånger om dagen. Tillgång till dagis och fri skola är något som man börjar sakna mer och mer när man bor utomlands, och då särskilt när man går i tankar om att stadga sig och skaffa familj. 

Har du några tips till PPE-studenter som vill ha en liknande karriär som du själv?

Nu ska jag låta lite klyschig – Tajming, tur och hårt arbete. Det spelar inte så stor roll hur bra betyg man har, men man ska ha arbetat hårt. Jobbet i Syrien har jag i princip fått för att jag har ansträngt mig, och det syns när man gör det. Om något låter intressant, så kör! Framför allt i början av karriären. Jag kände att jag behövde ge mig ut i världen och se mig om för att få den erfarenhet som krävdes för att få en bra karriär. Det finns dock ingen färdig mall, utan mängder av vägar att ta efter kandidaten. Ett tips kan vara att försöka reflektera över vad man vill göra med sitt arbetsliv och sitt liv i stort. Det har jag börjat fundera på först på senare tid. Man ska inte känna att det är någon brådska med någonting. Jag gjorde klart PPE-programmet på fyra och ett halvt år. Mikroekonomi B var den svåraste kursen jag någonsin läst, och jag tror att jag gjorde fyra eller fem omtentor. Att bara fokusera på plugget är inte alltid rätt, utan sidogrejer kan också vara viktigt. Jag stod på scen och var styrelsemedlem i Jesperspexet, var projektledare för spexet i Lundakarnevalen och spelade fotboll i Hallands Nation. Jag lärde mig minst lika mycket utanför studierna som jag har användning av i mitt arbete som projektledare idag. Det är en extremt viktig kombination att ha.

                                                                    Intervjuad av Douglas Johansson 17/9 – 2025